Jenkan.se

Igårkväll var vi ute och gick, Leia gick så otroligt fint vid sidan av mig. Som om hon var mogen nog att inse att det inte är skönt att hänga i kopplet som hon brukar.  Att man faktiskt kommer fram lika fort om man går bredvid matte! Hon morrade en endaste gång på promenaden, vilket var befogat då mannen hon morrade på såg jäkligt skum ut ;)

Även imorse var lillsessans beteende prinsesslikt. Gick förbi byggjobbarna och lite andra otroligt skumma människor, pärlan skötte sig ypperligt och gick nära mitt ben.

En liten gnutta hopp om att Leia faktiskt mognat innefinner sig nästan genast varje gång ett bra beteende visar sig. Det pirrar när jag tänker på att det kanske finns en liten champion i henne! (Det är vi iofs ganska säkra på att det finns)

Nu vet jag juh att detta är två golden moments, dem kommer ibland för att lysa upp vardagen. När jag tar vår eftermiddagspromenad idag så har hon säkert intagit sitt terroristattack-läge igen. Men det är faktiskt OK! Så länge de där andra fina stunderna visar sig ibland. Ja, då klarar man de jobbiga stunderna mycket bättre! Och mognaden, den dimper väl ner i hennes hjärna tids nog!