Jenkan.se

Ja då var det dags att skriva om den största dagen i våra liv. Dagen då Novalie anlände!

Långt inlägg, tror dock jag fått med det mesta. M har säkert många historier om mitt lustgasrus... Lustgas var min räddning då jag inte hann få någon annan bedövning! Utan den hade jag havererat!!

Jaja.. here we go!

00.00 Jag vaknade strax efter midnatt och gick på toa, då hade slemproppen kommit. Behöver inte gå in närmare på det men det är inte helt fräsct ;) När slemproppen gått så kan det ta flera veckor innan förlossningen sätter igång så jag gick och la mig igen.

00.20 Vaknar av att jag har sammandragningar som gör on = värkar. Ligger vaken och en kvart senare kommer nästa värk. Dem är inte speciellt starka så jag småslumrar i några timmar och smärtan är ok, som en stark mensvärk.

4.15 Har riktigt ont och väcker Mahyar, som först blir sketförbannad och säger att han måste sova för han ska till jobbet. När han äntligen är vaken så inser han att jag har värkar, han trodde först att jag bara gnällde "som vanligt" över mina gravidåkommor. Han ringer då och pratar med förlossningen, dem säger att det kan vara förvärkar och att vi ska ringa igen när det kommer 3 värkar på 10 min.

6.30 Jag har extremt starka värkar som kommer med 3-10 minuters mellanrum. Inte läge att åka in samtidigt som jag är helt utmattad. Ringer in till förlossningen och dem säger att vi kan komma in på kontroll.

7.00 Kommer in till Mölndals förlossning. Får hjälp med att hantera värkarna samt får CTG (mäter bebis hjärthjud samt värkar). Värkarna kommer då mer sällan och BM säger att det kan vara förvärkar som kan pågå flera dagar/gå över. Jag får lite panik för jag har djävulskt ont! Nämner att jag misstänker att vattnet gått och får genomgå en smärtsam undersökning, men hon är lite osäker. Vi får promenera runt lite på sjukhuset 2 gånger för att få igång kroppen lite.

11.00 Konstateras tidig vattenavgång, vilket innebär att vattnet gått men att inte själva förlossningen kommit igång då värkarna är för oregelbundna. Jag får smärtstillande samt citadon som ska få mig att kunna sova lite. Bm sa att eftersom vattnet gått kommer dem sätta igång mig inom 72 timmar om det inte kommer igång, ingen tröst just då...

11.30 M släpper av mig hos päronen då pappa jobbar hemma och kan hålla koll på mig. M åker iväg på lite ärenden som behöver göras då vi har en snickare hemma som monterar köket.

12-16 Slumrar till och från men vaknar ständigt av riktigt starka värkar. Pappa masserar ryggen, fixar & donar, försöker få mig att slappna av och jobbar samtidigt. Sitter till slut i skräddarställning med ett täcke omkring mig och försöker meditera mig bort ur mej själv. Skulle gjort vad som helst för en meditationssnabbkurs då!!! Har pga tabletterna inte alls koll på hur ofta värkarna kommer, då dem tar bort udden samt väldigt mycket av de svaga värkarna.

16.00 Mammsen kommer hem och hon ser att det inte är någon tvekan om att det är på gång.

16.13 Går på toa och då kommer rejält med blodblandat vatten. Pga mina tidigare komplikationer blir jag orolig så jag ringer då förlossningen och dem tycker jag ska åka in.

16.15 Ringer M och han släpper allt och gasar hem till päronen. Mamma försöker få mig att gå med på att hon och pappa ska köra mig men jag vägrar och vill vänta på M.

16.30 Kan knappt få på mig skorna när vi ska åka och bilfärden är bumbig pga snön. Blir sketsur på M för att han inte stannar när värkarna kommer (men han var nog jävligt stressad).

16.52 Betalar vi parkeringsavgiften och på väg in till förlossningen (Mölndal) får vi stanna flera gånger och "andas", hissen tar en jävla stund och vi får gå före flera stycken för hissarna är små och man får inte plats så många.

17.00 Kommer upp till förlossningen och då är undersökningsrummen fulla så vi får ett förlossningsrum.

17.06 Blir inskriven och BM frågar massa frågor och ser att jag är smärtpåverkad och frågar om jag vill bada. Måste dock göra CTG först, hinner få en värk med CTG'n inkopplad. Då frågar BM hur länge värkarna varit så kraftiga och ger mig lustgasen och instruktioner om hur jag ska använda den. M försöker hjälpa mig och får hålla gasen på plats flera gånger för jag blir så hög att jag inte har så bra koll.
Är väldigt påverkad av smärtan och vill bara därifrån. Slänger ur mig "Nä nu har jag testat detta, det är inte roligt jag går hem nu!" och försöker slänga mig ur sängen. BM stoppar mig och frågar vad som är bättre hemma och får svaret "Jag föder inte hemma". Säger säker massa konstiga saker och ligger och skämtar med M, tror inte jag riktigt fattade att det var verkligt att jag låg där. Får frågan om jag vill ha EDA och det vill jag så BM sätter kanyl (AJ, tänk att man kan bekymra sig om en kanyl när man har värkar som får en att vilja hoppa ur kroppen)

17.50 Några värkar senare så undersöker BM mig och då är jag redan öppen 6-7 cm, hon säger försiktigt att "vi får se om det blir smärtstillande eller bebis". Jag får smått panik.

17.52 Märker knappt att jag blir avklädd, bebis får elektrod på huvudet. Narkosläkare tillkallas.

18.02 Blir påklädd med en rock men hinner bara få på mig en av ärmarna på rocken, sen kommer första krystvärken och då går allt jävligt fort. M berättade efteråt att BM ringde på "alarmet" och in rusar flera andra som febrilt letar efter rockar och handskar och springer runt. Är då öppen helt.
In kikar en sköterska och frågar försiktigt, "kan jag avboka narkosläkaren?". Jag hör ett "JA" och jag mumlar i lustgasmasken att jag vill ha bedövning. Samtidigt vet jag att den tar upp till en halvtimme att få verkan så jag vet att det är onödigt. Har världens bästa BM som guidar mig och M står vid min sida hela tiden och håller i mig och hjälper till med lustgasen och pratar med mig. Vad hade jag gjort utan honom?

18.18 Kommer lilla Novalie ut och läggs på mitt bröst. Känner i den stunden inget annat än lycka. Bara ler och gråter samtidigt. Hon hade navelsträngen ett varv löst om halsen men detta säger dem faktiskt inget om, läste det i min journal i efterhand.

M får stolt klippa navelsträngen och han ser helt euforisk ut ♥

Lillan alldeles purfärsk!

Får en spruta i benet som skall påskynda avgången av placentan, men när jag ska ta den blir jag ynklig och få ta lustgas. M bara skrattar, fan va spruträdd man är då! Frågar lite skämtsamt vart min EDA tog vägen ;) Lite småhäftigt att föda med bara lustgas, ingen annan bedövning. Det trodde jag ALDRIG att jag skulle göra. Men har man inget val så...

Det är väldigt många förlossningar igång och vi får vänta ganska länge på vår obligatoriska "bricka med mackor", kommer ner till BB vid 23-tiden och då får M nästan åka hem med detsamma då det inte finns ensamma rum.

Sov typ inget den natten, Novalie skrek en del och jag visste inte vad jag skulle göra. Ammade henne till och från hela natten men kände mig helt förvirrad och räknade timmarna tills M äntligen fick komma klockan 8.00 morgonen efter. Fy sjutton!

Även natten efter fick jag sova utan M och jag kände mig väldigt sliten. Stackars M som ville kunna hjälpa till men svårt när han inte fick stanna på natten när han behövdes. Därför åkte vi hem den 12:e, de på BB tyckte dock det var tidigt.. men hade jag stannat hade jag juh inte haft någon energi kvar sen.

Mina underbaringar